Carsons bandbreddsbegrepp

Carsons bandbreddsbegrepp involverar att beräkna hur en FM-signal fyller bandbredden baserat på dess deviation och högsta modulationsfrekvens.

Formeln ser ut som följer:

Där B är bandbredden som ca 98% av effekten ockuperar och f(d) är deviationsfrekvensen (max deviation) och f(m) är högsta modulationsfrekvensen.

Om vi sätter in värden för normal FM-sändning på amatörradiobanden får vi med 5 kHz deviation och 3 kHz som högsta modulationsfrekvens att den totala bandbredden är 2(5+3) = 2*8 = 16 kHz. I dag med 12,5 kHz kanalraster måste man därför begränsa deviationen, om vi använder 2,5 kHz deviation i stället får vi 2(2,5+3) = 2*5,5 = 11 kHz.

Men även om endast 2% av effekten spiller utanför skall man ha klart för sig att 2% är "bara" 17 dB ner från den sändningseffekt man har. Om vi antar att dessa 2% fördelar sig jämt över två grannkanaler så får vi om vi sänder med 20 W (dvs 43 dBm) en effekt om 23 dBm per kanal, dvs ca 200 mW. Helt i klass med vissa PMR-apparater och kan gå ett antal kilometer på en bra antenn.

Därför kan vi räkna med störningar på FM-kanalerna med 12.5 kHz kanalindelning trots att vi begränsar deviationen till endast 2.5 kHz.